Behov som alla andra
Demenssjuk har samma behov som alla andra människor, men att förmågan att tillfredsställa dessa behov har blivit sämre. Detta är viktigt att komma ihåg. Den nedsatta minnesfunktionen, svårigheten att förstå logiska sammanhang och helhet, svårigheter att bilda en framtidsbild, oro, ångest osv. är ett hinder att tillfredställa de grundläggande behoven som vi flesta har. För att hjälpa personer med demenssymptom behöver de omgivningens hjälp på ett aktivt sätt. De behöver empati, stöd, uppmuntran och respekt som individer.
Ofta är de fysiska behoven tillfredsställda, t.ex. vård, mat, kläder, byte av blöjor, bädda sängen och dylikt. detta är s.k. basbehoven, ett slags hygienfaktorer, vårdrutiner som följs enligt schemat. Det som glöms bort i vården är ofta de psykiska behoven. Att mötet med den demensboende personen är empatisk och uppmuntrande. Detta kan jämföras med den ofta refererade Maslows behovshierarki. I botten av den hierarkiska behovspyramiden är de fysiska behoven, sedan mat och bröd och högre upp så som social tillhörighet, uppskattning och självförverkligandet.
Det är en utmaning i äldrevården att tillfredställa de högre nivåerna då personerna saknar själva verktygen att tillfredställa dessa. Detta innebär kort att de saknar makt och är beroende av andra i omgivningen.
De verktyg som finns tillhandla är personalens förmåga att relatera sig till de boende, att göra det med ett språk som är tydligt men vänligt, att skapa stimulnas med hjälp av musik, tv och bilder, att erbjuda taktil stimulering, och skapa en boendemiljö där det finns saker som de boende känner igen. Denna miljö stimulerar att man känner sig respekterad och att de psykiska behoven tillfredställs.
Det är allför ofta jag får höra att på den och den avdelningen kan man inte ha vissa saker eftersom 'Kalle' är på dåligt humör, Kalle slår sönder saker eller agerar hotfullt. Som konsekvens drar man bort de saker som kan gå sönder. Viket innebär att de positiva stimuli uteblir, när det i själva verket skulle behövas något att dämpa oron och ångesten. Detta låter ibland som en bestraffning istället för att belöna. En orolig boende behöver kanalisera sina känslor och tankar. Ofta skulle det vara på sin plats att han eller hon får något att riva sönder för att skapa självförverkligande.